carrosoderlund

Ja de är ju de jag gör i min terapi, försöker hitta tillbaka till min lilla Caroline som bor inom mig som är rädd och vill räddas..
Jag kan inte gå in på saker men de är väldigt spännande fast jag är otroligt rädd.
Man vet ju aldrig vad som finns bakom mina stängda dörrar
jag vet ju en del saker nu och är ju chockad men inte förvånad över saker..
Jag är glad att jag har en sån otroligt bra vän som orkar lyssna på mig, som finns där för mig i alla väder..
Jag hade inte klarat av så mycket utan henne..
hoppas vi kommer närmare milvis senare i år och att vi kan göra saker som ger oss positiva minnen..
Att min framtid ligger i den positiva tron och inte negativt men de kommer jag se till att de aldrig kommer att bli mer sådant av de.. Sen kan ju saker som jag inte styr över hända och något jag kan förhoppningsvis ta i då utan att falla ner i dessa gropar igen.

Nu ska jag sova efter ha typ sprungit ett maraton som min terapi brukar jämnföras med..
Så är sjukt trött, svårt  å slappna av idag bara.

Kramar

Vilket fint minne, kommer inte ihåg så mycket men vet att jag va så hela tiden, att de på något vis alltid löste sig..
Ville ju tro på att vi skulle lyckas ju..
Jag önskar att jag hade samma tro nu om mig själv och vågade släppa på de hämmningar som står ivägen, men jag frsöker åtminstone å de är väl något jag får vara glad över..

Haha ja men texten va till dig älskade du!
Puss och hoppas du har en bra dag!

Ja de är de nog när jag kommer på hur medveten jag blir om hur saker är och hur de egentligen borde vara..
Jag tror jag är på god väg mot mina mål, att komma underfund med vad som tyngt en alla dagar när man bara vart/är nere och inte vill mera..
Dom gångerna som bara vill vara ifred och inte synas, slippa alla människor och bara försvinna
jag kan känna att jag ändå fast jag nu fortfarande är i en första fas att ta mig ur ett beteende som jag haft sen barn är medveten om vissa saker vilket gör att jag lär mig mer och blir klokare.
Tror också att jag kan lättare göra de svåra sakerna nu, de kommer komma en tuff period nu framöver och nu ska jag helt plötsligt vara medveten och ärlig mot mig själv genom detta, är både spännande men fruktansvärt rädd..
Hur kommer jag reagera, hur förhåller jag mig till de nya, min kropp hur kommer den att förstå och ta emot????
Ja många frågor som kräver en del svar som bara jag kan ge..


Hittade en text idag som jag tyckter stämmer..

Lycka gör dig SÖT
Utmaningar gör dig STARK
Sorger gör dig HUMAN
Misslyckanden gör dig ÖDMJUK
Framgång gör att du STRÅLAR
Men endast VÄNNER får dig att hålla ut

Ja från en ganska trevlig helg med melodifestivalen hos annefrid (mycket trevligt), utgång och en del dans.. De va rätt kul ändå trots en vecka med uppvaknanden från barndomen, vilket va skit hemsk och jobbbigt..
Idag så  tog jag på tvn och kollade en sväng och där va de efter tio med malou vilket jag brukar tycka är givande.
Så idag va Caroline Af Ugglas där och pratade om hennes deppressioner och hur de påverkat henne, jag blev alldeles tagen av denna underbart vackra kvinna som ger så mycket av sin energi, för inte tala om hennes musik- ska säga att jag tidigare inte tyckt om hennes musik. Men hennes inlevelse är så djup och man ser in i hennes ögon hur hon talar om en historia liksom och menar de hon sjunger,  efter intervjun så låg jag och grät i soffan och tänkte att jag ska fan också komma u mitt skit, men jag är så uppe i min terapi så jag kommer när jag är klar att kunna sitta och vara stolt att jag klarade de..
Jag har ju så sjukt mycket jag vill göra och åstakomma i mitt liv så de är bara sätta igång, först och främst ska jag hitta ett bra ställe jag kan bo och komma loss ur en ja vad ska jag säga, - fängelse känns de som lite om jag tänker djupare på mitt liv..
Jag ska i samband med mina vänner och duktiga yrkesmänniskor inom detta komma fram till något bra till mig, vill helst inte vara kvar i ljusdal för de ger mig absolut ingenting men kan inte flytta så långt dåjag har min behandling i hudik.

Jag ska få in rutiner och glada inslag i min vardag utan krav för de ställer jag ändå, vill kunna måla, sjunga och dansa.
De är ju ändå en del av mig och fast jag inte gör något av de egentligen sådär jätte mycket nu så är de inget jag ka va utan..
Jag vill kunna gå ut och känna naturen och frisk luft som ger mig ny energi..
Vart är de stället? 

Jag vill träffa människor som på nått sätt vart i liknande situation och visar mig andra vägar, ny insipiration och de är ju ändå ledsamt men man kan alltid ge varandra mycket..
Få öppna mig om de mest sårbara saker som jag går igenom, kunna vara ärlig mot mig själv, mot mina nära och kära, de flesta är nog inte redo för min sanning och de är tråkigt att så många har blundat för den.
Att de fortfarande blundar och inte vågar titta upp och möta blicken, att jag på ensam väg ska ta allt men jag har ju vart med om allt så jag är illa tvungen, när de andra är redo får de ta sitt då.. Jag har lidit för mycket nu för jag ska orka ta något mera av den eländiga världen, jag ska ta för mig och visa att de finns bra saker att vackra finns som jag letar efter..
Oj nu har jag babblat en himla massa..
Behöver få ut mig massor av saker men vågar inte skriva detaljer lr saker som hänt här..
Vill egentligen de för att folk ska få upp ögonen och sluta blunda..
Ta tag i de svåra och inte ta de genvägar som bara slutar i katastof ändå senare,, jag vet för jag har gjort de, vart där men jag har lärt mig den hårda vägen och de finns inga genvägar som gynnar en själv i slutändan, ta ett steg i taget och låt de komma till en och pressa inte fram något utan de kommer jag lovar, jag är ju 25 nu och nu är jag mottaglig för de hemska och min kropp är redo att möta de.
Jag behöver enorm trygghet och närhet av alla mina vänner och inte för sakens skull utan för min krpp ska förstå att de saker jag vart med om sen länge tillbaka och jag lever nu som en 25- åring individ nu..
Jag skulle kunna skriva flera böcker om mitt liv, de har jag tänkt göra nångång frågan är om den tiden också är inne bara ta ur de perspektiv som är nu, hur livet ter sig för mig nu..

Jag ska laga mat nu och lyssna på schlager haha
Jag vill ge alla som läser en stor kram för de behöver vi alla!
KRAM  

Att leva i tomma intet och inte veta något?

Att få reda på saker som man blir helt chockad över, som egentligen legat i ens omedvetna hela tiden?

Jag vet faktiskt inte vilket som är värst, spelar nog ingen rll heller bara att man blir medveten om de saker som funnits långt i botten, där jag gömt massa obehagliga saker..
Näe usch de inte något som är enkellt med de här..
Önskar man kunde gå förbi bara men min tid att gömma sig är över, jag ska fram och jag ska blomma ut som en vacker blomma som ingen skådat tidigare..
Fylla dessa tomrum med viktiga saker och saker som förgyller min mänsklighet..

Näe nu blir de ett varmt bad och slappna av innan de blir dags att sussa..

kram

För en så rolig helg!
Va en kul fest och roligt sällskap..
Tack de hjälpte mig så mycket mer än du anar :)

Ja nu är jag tillbaka till ljusdal och jag känner att jag verkligen inte vill vara här, måste ut bland normala människor med normala förhållanden..
Nu ska jag ta och fundera ordentligt över mn situation och hur jag ska kunna gå vidare, jag står bara stilla om jagblir kvar i den här kommunen med noll utvecklingsförmåga..

Hoppas alla mår bra..
Kramar

Ja då blir man 25 bast och jag känner mig tok gammal haha..

Tack alla som uppvacktade mig på min fest hade så himla roligt :)
En helt underbar kväll...
Ni är så härligt goa mina vänner :)