carrosoderlund

Ja de är ju de jag gör i min terapi, försöker hitta tillbaka till min lilla Caroline som bor inom mig som är rädd och vill räddas..
Jag kan inte gå in på saker men de är väldigt spännande fast jag är otroligt rädd.
Man vet ju aldrig vad som finns bakom mina stängda dörrar
jag vet ju en del saker nu och är ju chockad men inte förvånad över saker..
Jag är glad att jag har en sån otroligt bra vän som orkar lyssna på mig, som finns där för mig i alla väder..
Jag hade inte klarat av så mycket utan henne..
hoppas vi kommer närmare milvis senare i år och att vi kan göra saker som ger oss positiva minnen..
Att min framtid ligger i den positiva tron och inte negativt men de kommer jag se till att de aldrig kommer att bli mer sådant av de.. Sen kan ju saker som jag inte styr över hända och något jag kan förhoppningsvis ta i då utan att falla ner i dessa gropar igen.

Nu ska jag sova efter ha typ sprungit ett maraton som min terapi brukar jämnföras med..
Så är sjukt trött, svårt  å slappna av idag bara.

Kramar